Jag ville skriva att det inte händer något i mitt liv just nu. För det är så det känns. Lite. Jag bor fortfarande i Linköping, är fortfarande fattig, behöver fortfarande skriva klart en restuppgift. Osv. Så det är ju så, att det inte händer något. Inget nytt i alla fall. Jag ska inte flytta till Berlin. Jag ska inte resa till Alperna. Jag ska inte ens på fest. 

Sen kom jag på att det visst har hänt något nytt. Jag har testat något jag aldrig gjort, något jag varit ganska rädd för, för att vara ärlig. Något väldigt långt utanför min komfort-zon. Så med det sagt har jag all rätt att vara stolt över mig själv, ju. 

Gissa vad då?! Jag vikarierar på fritids! Jag hänger i skolan med kidsen, hjälper dem på lektionerna, leker med dem, vaktar dem på rasten, säger åt dem vad de får göra och vad de inte får göra. Och jag blir glad av att göra det. Jag som varit rädd för barn, aldrig umgåtts med barn. De är superfina! Jag har liksom aldrig varit vuxen på det här sättet, inte vad jag insett i alla fall. Men nu blir det så himla bekräftat att jag är fett mogen, duktig, ansvarsfull och sånt. Heja mig! Och barnen! 

Haha. Så himla fint att det har hänt, ändå.