Är glad för att jag har fått så fina julklappar.

Av min bästa syster fick jag två H.C. Andersen-böcker från sent 1800, den ena är delvis översatt av August Strindberg och i båda böckerna finns illustrationer av Carl Larsson. Alltså, detta är ju mästerjulklappen.

Är också glad för att Stina och Joline kommer till Kumla idag.

Jag hatar Kumla, men ack så skönt att vara här ändå. Skönt att få äta så mycket mat utan att behöva laga och betala det själv, skönt att återgå till min tonårsroll och beodra mamma att göra saker åt mig, och faktiskt: skönt att slippa Linköping ett tag.

Jag älskar Linköping, men vi behöver en PAUS. Det är mycket som virvlar runt där hemma, och sådant tär på krafterna. Så nu ska jag bara ligga på golvet och skratta åt alla interna grejer jag och min syster hittar på, inte tänka på något annat, och sedan återvända hem till Östergötland helt redo för ett nytt år osv.

BEVARA INTE RASISMEN I KALLE ANKAS JUL

Vet att jag tjatar om det här överallt, men tänkte bara visa er vad en Facebook-vän skrev angående mitt utbrott.

"Och härnäst censureras alla tatueringar på Edward Norton i American History X för att det kan uppfattas som kränkande... Censur är inte rätt väg att gå då vi mister möjligheten att förklara de värderingarna som genomsyrade vårt samhälle back in the days."

Han som jag låter vara anonym, jämför alltså en tecknad underhållningsfilm för barn med en samhällskritisk thriller. Menar han att de har samma syfte? Jag vet inte, för han har inte besvarat mina argument jag gav honom än. Vi får väl se om han gör det.

Det jag tycker är viktigt att komma ihåg är att majoriteten av mina Facebook-vänner tycker att det är synd att de inte får skratta åt en nidbild på julafton. Majoriteten av mina Facebook-vänner tycker det är kul med kränkande stereotypiska bilder av svarta och judar. Ska vi dra en simpel slutsats? Majoriteten av mina Facebook-vänner påstår sig inte vara rasister men är det EGENTLIGEN.

Här är en serie som min älskling Nanna Johansson har ritat:

(Den finns på hennes blogg, http://nojesguiden.se/nannajohansson, som ni borde läsa om ni inte redan gör det.)

Tänk på vad hon menar. Tänk på att majoriteten av mina Facebook-vänner sakta men säkert börjar tycka SD är "invandringskritiska". Har ni sett Die Welle? (Om inte, se den!) Enkelt förklarat så visar den filmen på hur lätt det är att hjärntvätta ett folk, hur enkelt det är att gå bakåt i utvecklingen och hur enkelt det är att SD går från att framställas som rasister till att de hyllas. 

Det jag menar är att debatten MÅSTE vändas till mina och dina Facebook-vänner som delar "Bevara Kalle Ankas jul som den är"-bilder, vi måste förklara för de som börjar tröttna på icke-rasister, feminister och socialister vad som egentligen pågår. Så KOM IGEN NU, engagera er, hjälp till att påverka! Ni behövs!

Igår var jag på julsittning och det må vara den bästa sittning jag varit på. Jag, Lisa och Sofia tog tillfället i akt och skrev en låt kvällen till ära, önskar att jag hade en video på när vi framförde den men icke.

Drack i alla fall osedligt mycket alkohol och det straffar sig väl idag. Trotsar dock huvudvärken från helvetet och går och ser The Hobbit ikväll. 

Igår var följde jag med Sofia och Markus till Flygvapenmuseet och det var svinroligt. Dels för att de hade världens bästa utställning om kalla kriget med bland annat vraket av DC-3:an, fett coolt osv, och så dels för att det fanns massa häftiga grejer att pröva på. Sedan åkte vi till Berga och drack glögg och spelade TP, som börjar bli något av en decembertradition. Trevligt man har det ändå, här i Linköping.

Försöker för övrigt verkligen att trycka in visdomsord i huvudet på mig, som säger åt mig att allt är OKEJ. Jag mår bättre av att läsa sådana här carpe diem-grejer, hur omodernt och opretentiöst det än må vara.

Ni som varit på universitetsfester tidigare och tyckt att det varit svinkul, ja ni kan då dubbla det med ungefär... tusen, så får ni rolighetsnivån på Luciafesten. Vill inte vänta ett år på nästa.

En rolig grej som hände: Anna ställer sig på den tomma scenen i Baljan och kör lite dans/aerobics-moves medan jag och en annan random cool brud står nedanför scenen och gör likadant. Detta håller på ett tag och när jag sedan vänder mig om för att kika runt på dansgolvet så ser jag att ALLA på golvet gör som Anna. Det hela kändes som ett friskis-pass och jag höll på att dö av rolighet.

Åh ni skrattar inte lika mycket som jag när ni läser det, men ack ack ack om ni var där.

Kvällar som dessa överdoserar jag sådant här:

I fredags åkte jag till Lund och hälsade på Cecilia och det var bäst bäst bäst. Kort och gott: jag hade världens bästa, roligaste, mysigaste helg. Vill helst inte vara hemma igen men det går an. Eller, jag får se till att det går an.

5 tips för hur man ser till att det går an:

1. Man äter popcorn
2. Man tittar på favoritfilmer
3. Man dricker glögg, saft och läsk
4. Man spelar skivor
5. Man gosar med sina sambos

WOMAN IS THE SLAVE OF THE SLAVES

Stina observerade att det bara var killar som har fått göra hamburgare. Av fem människor kunde de inte unna en endaste tjej att få göra sin egen hamburgare? JAG HATAR PATRIARKATET.

Vi är så många som inte ens tänker på all skit vi faktiskt får tåla. Jag själv märkte ju inte ens att McDonald's inte valt ut en enda tjej i deras tävling, det var helt och hållet Stina (CRED!CRED!CRED!). Vi är så förbannat vana med att männen ska stå och trampa på oss, välja bort oss, bedöma oss att vi inte ser när det händer. Att vi tror att det ska vara så, att det är NORMALT, och att vi till och med på riktigt börjar tro att män tycker bättre om hamburgare än kvinnor. För hallå, inte får vi äta snabbmat? Får vi äta över huvud taget? Annat än avokado då, och knäckebröd.

Jag har velat avstå från att skriva här eftersom jag är inne i höstens fetaste jävla svacka. Hatar förresten ordet svacka, hatar att erkänna att jag är i en svacka, men nu så passade det ordet. 

Jag försöker bearbeta allt som går dåligt och det är rätt svårt. Därför är jag är så jävla tacksam att jag får hjälp med det, att det finns människor som är så fruktansvärt jävla bra att jag ibland glömmer bort allt som är dåligt och allt som är svårt och så mår jag bara riktigt bra. Blir genuint glad för en stund.

Önskar att det fanns tydliga riktlinjer här i livet (klassisk önskning, vet). Att jag kunde vända mig till Gammelmor Pilrot och förstå vad hon menar när hon säger att jag ska lyssna till mitt hjärta. Så att jag själv slapp lista ut vad jag vill, vad jag borde, vad jag måste osv. Hur i helvete ska jag veta vad som är rätt? HUR I HELVETE?

Orkar verkligen inte med sådant här. Jag har inte tid, inte lust och definitivt inte energin för att bearbeta sådan här SKIT.

Här är jag i min svacka.

you were only waiting for this moment to be free

Ska lämna in min skitdåliga uppsats senast om två timmar. Meeko har hållit mig vaken hela natten och enda sättet att få honom att slappna av var att sjunga för honom, och det kan ju låta hur gulligt som helst men det var det inte. Så jag är trött, jag har en dålig uppsats att lämna in och förväntar mig ett underkänt, jag måste snart bege mig ut i kylan för att promenera med Meeko. Idag är en jobbig måndag, en gnällig måndag, en måndag som kommer fylla min mage med smärta, ångest och förmodligen en jävla massa julmust.

Känner såhär: skiter i allt och drar till Vartofta istället. Träffar Marina och fyller på livsbränslet lite.

Är sådär lagom höstig och mörk idag. Sådär lagom deprimerad, lagom trött, lagom gråtfärdig. Och så lyssnar jag på höstiga låtar som Nick Cave & The Bad Seeds – Into My Arms, Nizlopi – Freedom och Tegan And Sara – City Girl. Och det är inget som stör mig egentligen, att vara gråtfärdig, för den känslan passar sig bra nu, på hösten.

Berlin

Jag har verkligen haft världens bästa i Berlin. Åkte dit med världens bästa klump, gjorde världens roligaste grejer. Gick bland annat på museum, åt skitmat, drack öl och konstiga drinkar och dansade på konstiga klubbar. OCH bodde på världens bästa vandrarhem.

Stina min fina uppe i Berliner Dom. 

Första kvällen på en pub med mojito och grejer.

Joline och klumpen på turistpromenad.

Så gick vi till det judiska minnesmonumentet och var allvarliga... en stund.

Gick förbi Brandenburg Tor, tog kort, skämtade lite, gick vidare.

Vi hittade till sist till muren, yeah.

Här var vi på Wild at Heart, hur mysigt och roligt som helst. 

På promenad vid Alexanderplatz.

BD-Anna och Stina på någon bar någonstans.

Här till vänster låg världens konstigaste svartklubb, dit folk fortfarande ramlade in när vi gick därifrån, det vill säga vid 07.30.

Laughing hour på vandrarhemmet.

Klumpen på väg hem sista kvällen efter göttigaste (och köttigaste) restaurangbesöket. 

Vill inte vara hemma, det är sämst här. Det var längesedan jag hade sådan kommahem-ångest, de senaste resorna har ändå varit helt okej att komma hem ifrån fast de varit helt underbara. Men nu... nu finns det verkligen ingenting bra med att vara hemma är jag rädd.

Det finns en hemsida som ni ska besöka, den heter http://globalrichlist.com/ och där skriver ni in eran årsinkomst. CSN, lön, whatever. Och så trycker ni på "Show me the money!".

Så poff. Där har ni det. Själv är jag en av de 13 % som är rikast i världen, och personligen så tycker jag att jag inte har tillräckligt med pengar.

I'M WITH YOU IN BERLIN

Åker till Kumla idag, Nyköping imorgon och så på onsdag drar vi (som är på bilderna) + lite fler festligt folk till Berlin!

Jag och Lisa, i de mest välgjorda kostymerna någonsin.

Gråter lite till Simon & Garfunkel, samt First Aid Kit's version av America. När jag känner att jag är klar med det ska jag ut och jogga lite. Borde städa och allt det där, ni vet, men det tar emot så.

Ska visa er en rolig sak på fredag. Om jag kommer ihåg. Nämligen Lisas och mina halloweenkostymer. De är inte klara än, men kommer bli så fantastiska. Helt utan dess like.

En liten teaser:

Min helg har varit alldeles för bra och gått alldeles för fort. Hade finaste födelsedagsfesten med Stina, det var fullt hus här och Hg var himla kul och så avslutade vi allt på någon random korridorsfest. Så kan det bli.

Och i söndags låg vi i soffan hela dagen och tittade på Upp till kamp. Världens bästa.

Det var det. Tänkte att veckan skulle bli chill efter tentaveckan, men nä. Ska nog börja på den så kallade a-uppsatsen vi blev tilldelade i måndags. Eller förbereda mig för seminariet som är imorgon. Skoj skoj skoj. 

Är KLAR med hemtentan. Är långt ifrån säker på ifall jag får godkänt, men den är i alla fall färdigskriven. Och det är så jävla skönt. Förstår ni vilken fantastisk helg jag kommer ha? Ingen mer tenta att tänka på (ingen mer tourist gaze!!!), utan jag kommer bara hänga med de finaste jag vet och dricka massa alkohol och dansa dansa dansa på Hg, vilket var längesedan jag gjorde.

Nåja, nåja. 

Ps. Älskar dem på bilden. De gjorde min födelsedag perfekt. Älskar älskar älskar dem.

Har kommit igång med hemtentan och det känns okej. Kommer kötta loss på biblioteket nästkommande dagar den här veckan, med undantag på onsdag kväll då jag faktiskt tänker unna mig att ha roligt, man fyller ju bara 20 en gång har jag hört.

Tänkte bara informera er om det, så att ni vet och slipper oroa er (eeehhhhhh?????). I'm fine!

Idag har min jättefina släkt varit här och jag har fått en massa presenter! Världens bästa presenter verkligen. Bland annat en cykel! En jättefin blå! Och så en VHS-spelare (<3<3<3<3<3<3) och massa VHS-filmer (<3<3<3<3<3) och UNHALFBRICKING, världens bästa skiva. Och flera bra grejer.

Alltså, jag är så jävla glad. Har sjukt mycket fika över också, kommer behöva det under min kommande tentavecka. Gött.

Igår hade jag roligt. Jag var utklädd till Jungfru Maria och drack vin och trivdes bland alla turismer och sådär. Men nu längtar jag mest till nästa lördag när jag och Stina ska firas. Älskar att fylla år och ha kalas.

Måste bara leva upp till alla förväntningar nu. Åh vad jag älskar det, att behöva leva upp till förväntningar.

Heeeeehehhehhe hejdå.

I fredags hade vi ovve-invigning och det var såååå kuuuuuul! Jag gillar mina turismer, det gör jag.

Det bästa med den här hösten är att Simon J Berger är med i Jonas Gardells dramaserie på SVT (Torka aldrig tårar utan handskar) OCH i Call Girl som har premiär i november, där även Ruth Vega Fernandez är med. Älskar Ruth Vega Fernandez och Simon J Berger nästan mest av alla i det svenska skådespelargänget så därför känner jag:

. 

Jag träffade Rickard Olsson i söndags. Alltså jag blev verkligen STARSTRUCK. Tänkte att jag skulle snacka med han om allt jag alltid velat snacka med han om, men jag vågade inte säga någonting. Eller, jag sa "hej" och så frågade jag om jag fick en bild, det fick jag för han var jättesnäll och trevlig. Sen signerade han en bok som jag köpte och jag skakade som ett jävla asplöv.

Men det var fint. Bilden blev suddig så jag tänker inte visa den, men det viktigaste är att det faktiskt finns en bild. På mig och Rickard Olsson.

Okej, lyssna på det här.

Jag och Linköpings najsaste människor ska till Berlin i november. VI SKA ÅKA 14 PERS TILL FUCKING BERLIN. Är så jävla lycklig bara. Har aldrig någonsin varit i Tyskland, så har ni tips: briiiinngggg iiiit!!!!!

JAG FYLLER ÅR OM 22 DAGAR.

Längtar faktiskt väldigt mycket. Andra saker jag längtar till är:

- Kanelbullens dag som är på torsdag. Lisa ska baka och hon är bäst på att baka.
- Resan som jag hoppas blir bokad snart
- Lucia

Ska fortsätta äta stekt potatis nu, hejdå.

Förlåt för den äckliga bilden ni fick ta del av i förra inlägget, ville bara förstärka den missnöjda känslan. Nå i alla fall, idag är jag gladare. För ikväll ska vi på inflyttningsextravaganza och imorgon åker jag till Kumla för att äta middag med familjen C, vilket är typ det bästa jag vet. Sen något som är bättre än allt det bästa som finns är att jag på söndag åker till Göteborg med mamma och pappa för att gå på BOKMÄSSAN.

Söndagen på bokmässan är årets bästa dag, alltid, forever, utan tvekan jämt och ständigt.

Så jag är lite gladare idag, mm lite gladare. Och lite sötare.

Vill verkligen allt som jag inte gör, kan, borde osv. Vill inte studera, vill åka på semester till Paris... en jävla lång semester. Vill hänga med Marina. Vill inte ha problem med CSN, vill inte tycka att X Factor är den roligaste timmen på dagen, vill inte att ovve-invigningen ska vara samtidigt som skördefesten.

Vill bara ligga i soffan och lyssna skithögt på Oasis och låtsas att jag är sjutton och det roligaste i livet är vodka+fanta exotic och mina drömmar fortfarande var det bästa jag hade. Deep shit.

Vill gå i samma klass som Sara igen för det var bara så fantastiskt. Vill inte äta nudlar till lunch och cykla på min störda cykel till universitetet för att diskutera det turistiska fältet. Vill faktiskt inte det.

FÖRLÅT DÅ.

ALL MY LOVING I WILL SEND TO YOU

 

Sofia går runt och oroar sig för sin lever. Visserligen har vi blivit enna riktiga fyllon här, men alltså... vi knarkar ju inte.

!!!VARNING FÖR EUFORISKT INLÄGG OM JACK WHITE!!!

Såhär ligger det till. Jack White fick bronkit och sen la The White Stripes officiellt av och jag trodde aldrig att jag skulle få ens en glimt av honom någonsin. Och så släppte han ett album och drog ut på turné och kom till Hovet i Stockholm och jag bokade biljetter minuten efter de släppts. 

Men ändå gick det inte in. Inte förrän han kliver ut på scenen framför mig och Sofia och innan jag hunnit vänja mig vid synen så börjar han spela Hotel Yorba. Alltså Hotel Yorba. Åh jag önskar att ni kunde förstå hur länge jag väntat på det ögonblicket. Och för att inte tala om när han faktiskt helt på riktigt spelar Ball & Biscuit. Fy i helvete, FY I HELVETE. Det låter ju bara så jävla töntigt och oförståeligt men alltså fan, det var så jävla sjukt. Sedan att han hade tjejbandet... är sååå lycklig över det. Sådan sjuk tur vi hade, som fick tjejbandet. Alltså........... shit.

Introt till Steady, as she goes. Ni vet, om inte så lyssna på den och föreställ er. Find yourself a girl and settle down. Och så I'm slowly turning into you... jag kan liksom inte sluta hylla honom.

Alltså jag önskar verkligen att alla fick vara med om det här, för det är så himla fantastiskt. Av alla underbara konserter jag varit på så kan jag säga att det bara är Paul McCartney som slår detta. Och det säger inte lite ska ni veta. 

JAG ÄLSKAR HONOM OCH I ONSDAGS VAR JAG LYCKLIGARE ÄN NÅGONSIN, VERKLIGEN LYCKLIGARE ÄN NÅGONSIN. 

Fotona är tagna av Jo McCaughey och finns på hemsidan.

Förra veckan tänkte jag:

"Jag håller på att bli sjuk, vill verkligen inte det så jag ska nog chilla ett tag nu. Ta det lugnt, mest vara inomhus och äta vitaminer och sådana nyttiga grejer."

Bullshit Moa, bullshit.

Det här med helt spontana kvällar och nätter berikar mitt liv litegrann.

SKOJA

Till er som inte förstod att jag skojade i föregående inlägg: jag skojade. Jag har köpt en peruk som egentligen är fett snygg även om det inte syns på bilden.

Nåväl, vet inte vad som är dag och natt och sådant där längre. Med andra ord: mitt liv börjar bli normalt igen. Hoppas jag. Något mer som jag hoppas är att jag snart får ta bort min tandställning. Skulle göra mitt liv.

ANNARS DÅ. SKA SE JACK WHITE NÄSTA VECKA.

HAR KLIPPT MIG OCH FÄRGAT HÅRET

Det bästa med att jobba på Hg:

1. Man hittar allt möjligt i garderoben, till exempel en hamburgare

2. Om man jobbar med folk man tycker om (som jag gjorde igår) så har man roligt nästan konstant

3. Man har utmärkt sikt över dansgolvet från övervåningen så man kan spana in alla möjliga moves och människor

4. Man får gratis mat, läsk och alkoholfria drinkar

Finaste med igår var när jag satt på nedervåningen och kollade stämplar och smuttar på en supergod drink och hör YOU CAN CALL ME AL, som jag såklart suttit och sjungit på tidigare under kvällen. Åh lyckliga ögonblick.

Något som kan göra mig riktigt, riktigt ledsen är när jag inser att det är försent att uppfylla några av mina största drömmar. När det verkligen bokstavligt talat är försent.

Två av mina största drömmar är alltså att ha en roll i
1. Harry Potter
2. Sagan om Ringen (den drömmen är rätt ny eftersom jag inte såg de filmerna förrän i somras)

Och det kommer ju aldrig att gå. Never ever. Så herrejösses vad jag avundas alla de som fått roller i de filmerna. Helst skulle jag såklart vilja ha Arwens roll, av uppenbara anledningar, men jag vill också väldigt gärna spela Legolas (inte för att han är min favorit - no no no, utan för att han är så sjukt skillad och såklart för att han använder pilbåge).

Så om ni undrar vad jag dagdrömmer om så vet ni nu. Att få springa runt i medeltidskläder och kötta loss med pilbågar och svärd och snygga köttiga män och sådär. Så cool är jag.

Jag skriver inte så mycket här för att jag väntar på något. Väntar på att något ska vara över så jag kan börja skriva igen, bete mig som vanligt igen, äta normalt igen osv. För när allt det här jobbiga är över då kommer livet tillbaka och hösten och allt som jag älskar, och då kan jag skriva.

Men grejen är, att jag inte riktigt vet vad som ska ta slut. Och jag är rädd för att det ska vara såhär för alltid nu. Att det jag väntar på som ska försvinna aldrig försvinner. Att motivationen till allt jag vill göra aldrig kommer tillbaka.

Lite så känns det alltså. Förhimlajävligt. Men jag struntar i att jag bara vill ligga hemma i soffan och titta på Grey's Anatomy och ger mig iväg till Campus istället för att tävla och skrika och vinna. Nollningen är i full gång och det är inte som förra hösten, men kul ändå. Människorna är fina.

Min och Lisas vecka i Magaluf har varit himla bra, men tänker inte direkt rekommendera den semesterorten. Det var en upplevelse, allting, men det är ju mer intressant än festligt.