Min gårdag. Det var bland det roligaste jag haft på länge. Var också bland det fullaste jag varit på länge. Det här med fadderifester, jesus kristus, det finns inget som kan vara så skabbigt och skitkul på samma gång.

Är fett NÖJD.

Nu är jag så jävla trött på mig själv. Och därför har jag satt upp regler. Regler som ska hindra mig för att göra fel.

Läste en artikel av Alexandra Zazzi där hon skriver om matprogram och deras juryer, som lider brist på kvinnor. Det kändes skönt att Zazzi tog en ståndpunkt och tyckte till - om verkligheten. Det som inte kändes skönt var alla otroligt korkade kommentarer.

Slår vad om att alla som kommenterat emot Zazzi är män. Män som inte förstått patriarkatet eller meningen av kvotering. Någon kommenterade att alla bra kockar nu är män, och därför är de bäst lämpade i juryn. Varför den här personen nu tror att de bästa kockarna är män är ju ett glasklart bevis på att kvinnor inte får samma chanser och samma plats. DET SÄGER VÄL SIGSJÄLVT att det nu inte bara råkar vara så att alla bra kockar är män? Tror ni på riktigt att flera män bara slumpmässigt råkade bli bättre på matlagning än kvinnor, och att det är därför de valdes in i juryn? Ni är blinda.

Kvotering behövs, även om jag verkligen önskade att det inte gjorde det. Om vi lyckas nå ett jämställt samhälle efter år av kvotering så tar vi bort den, men än så länge har vi långt kvar.

Bevis på detta: kommentarer (av män?) som säger åt Zazzi (kvinna) vad hon ska göra och vad hon ska tycka. Och att det inte finns lika många bra kvinnliga kockar, eller i alla fall inte så många kvinnor som är duktiga på att ta för sig. För det är det männen gör? De blev nog inte alls tillfrågade, nej de armbågade sig naturligtvis fram till juryplatsen.

Tror ni det på riktigt?

Jag fick Vi barn från Bahnhof Zoo i julklapp och jag, mamma och pappa tittade på den en kväll. Jag och pappa har pratat om den länge och varit sugna på att se den, mest för Bowies musikmedverkan, men också för allmänt intresse av Berlin och misär.. hehe.

Jag har aldrig varit så avskräckt och RÄDD för knark som jag var efter jag såg den filmen, och fortfarande är. Samtidigt som, precis som Joline sa, allt är så vackert. Staden, språket, musiken, skådespelarna... så himla fint. Men så himla vidrigt.