onsdag 1 mars 2017

Hej känslor. Jag kan inte definiera er överhuvudtaget. Ni finns där, som alltid, och känns. Men vad vill ni egentligen? Vill ni att jag ska göra någonting särskilt? Säga något? Åka någonstans? Hur ska jag veta.

Nåväl, visst mår jag bra alltid. Jag har börjat acceptera det här med att ingen människa är lycklig, och jag vet inte om det har gjort mig lyckligare.

Det som muntrar upp mig lite extra:
- Det är mars idag. Det betyder att januari och februari, de två absolut värsta månaderna på året, är över och inte kommer återvända förrän jag har ett annat liv någon annanstans. En jävla befrielse, faktiskt.
- Jag promenerar endel. Det är som trevligast när Dennis är med.
- Om mindre än två månader åker jag till Berlin i några dagar. Med Sofia. Tacka gudarna för det.
- I april kommer jag få en ganska så stor lön. Stor för att vara en lön i mitt liv alltså. Stor nog att betala min hyra, min telefonräkning, mitt gymkort och så en hel del döner och mojito i Berlin.
- Ibland syns solen. Och värmer.