SJ AB

Jag vet att många redan förstår problemet med tågtrafiken, och det är jag tacksam över, men det finns fortfarande oroväckande många som inte förstår. Och det här inlägget är för er, ni som inte riktigt vet hur det fungerar. Det är inte något att skämmas över, men jag vill att ni lär er förstå vad problemet är, så att ni slutar kasta all möjlig skit över SJ så fort ert tåg är försenat. Eller så fort något går fel i ert liv, SJ brukar bli ansvariga för det mesta idag.

SJ står för Statens Järnvägar, vilket beror på att det var statligt ägt en gång i tiden (är fortfarande statligt ägt, men har nu marknadmässiga krav och villkor att följa, vilket ja... gör att det känns lite mindre statligt). Nu har man avreglerat järnvägen, vilket automatiskt gör SJ till ett aktiebolag, därav nuvarande namnet SJ AB. Avregleringen har öppnat upp för en marknad på järnvägen, och det kan man ju tycka verka bra så "konkurrens pressar priserna", frågan man kan ställa sig är ju då om vi upplevt någon prisminskning på tågbiljetter sedan avregleringen? Jag har inte gjort det.

När järnvägen är öppen för alla möjliga företag så är det inte konstigt att tidsschemana blir tajtare, det ska tryckas in så många tåg som möjligt på samma rälsar. Och med fler tåg kan man ju tänka sig att det blir lättare att passa tider, men igen vill jag påstå att jag inte märkt en förbättring efter avregleringen.

När SJ blev AB så väcks ett självklart vinstintresse. Det primära blir per automatik vinsten, och kvalitén och det egentliga syftet (kollektivt resande) blir inte längre prioriterade. Detta händer alla bolag som säljs ut, apoteken, skolan, osv. Och när vinsten är viktigast, så spelar det ingen roll om SJ köper tåg från Italien som inte klarar svensk vinter, eller om biljettpriserna höjs eller om kaffeautomaterna på dubbeldäckarna aldrig fungerar.

SJ har ett ansvar, och ja, de kan ta dåliga beslut. Men vad jag menar beror det på att de blivit ett aktiebolag. Detta blir rätt så uppenbart när SJ:s förra styrelseordförande, Ulf Adelsohn (partiledare Moderaterna 81-86), kritiserat regeringen (M) för den rådande tågtrafiken. Även en f.d. moderat partiledare kritiserar den borgliga behandlingen av järnvägen, och det tycker jag säger ganska mycket. Ställer mig inte på samma sida som Adelsohn, men tycker det var synd att han fick lämna sin post när han faktiskt vågade möta verkligheten och kritisera sitt eget parti. Det är fan strongt.

SJ borde ta ansvar för informationen som måste ges ut i samband med förseningar, och om de är dåliga på det ställer jag mig inte bakom dem. Men det beror oftast på vilka som jobbar ombord, och det finns naturligtvis puckon även där. Det viktiga att komma ihåg är dock att alla som jobbar på SJ inte är "dumma i huvudet", att SJ inte bär allt ansvar för "den skitdåliga tågtrafiken" och att du stödjer järnvägens undergång om du röstar blått.

Tack för mig.

Sitter och försöker planera mina tandläkarbesök. Ska dit 3:e juni, vilket är datumet för mitt sista seminarium för terminen, rätt så olägligt alltså. Funderar på att tvinga mamma skjutsa ner mig direkt efter tandläkartiden, så hinner jag precis till det sena seminariet. Vore gött.

Sen ska jag tillbaka under sommaren, när jag förmodligen är i Boden och jobbar. Måste då åka ner till Örebro och tillbaka till Boden igen, helst under samma dygn. Vi får se hur det går.

Kunde göra det lätt för mig att ta det hela i augusti istället, men tänkte såhär: VILL TA BORT TANDSTÄLLNINGEN INNAN SOMMAREN + kommer säkert ha skitmycket nollegrejer att fixa i augusti.

Ja, nu räcker det med anteckningsvärd information. Jag ska ju träffa Håkan Hellström på Bengans om ett par timmar, inte för att jag har haft råd med hans senaste skiva (så vet inte vad jag ska få signerat) men tänkte väl glo lite eller något.

Det är så skönt med en blogg där jag får skriva vad jag vill, att kunna gå tillbaka och läsa om känslor och upplevelser och att få någon slags rätt till att uttrycka mig. Att bli hörd, även ifall det är bara ett fåtal som läser.

Det är skönt att få skriva vad jag känner utan att behöva säga det rakt ut, för endel saker kommer liksom aldrig på tal, jag stoppar undan vissa samtalsämnen för att aldrig ta fram dem eftersom det är jobbigt att ta upp. Därför önskar jag ibland att den här bloggen var nästintill superhemlig. Att bara mina närmsta kunde läsa den, ta den på allvar och förstå hur jag känner utan att jag behöver berätta det för dem vid middagsbordet. Men då skulle jag i sin tur få världens presentationsångest över vad jag faktiskt vill att de ska veta, och vad jag vill behålla för mig själv forever.

Men när jag funderar över sådana här små saker så blir jag så jävla arg på mig själv. Och litegrann på alla andra. För varför skulle jag inte kunna prata om det jag känner, om hur jag mår? Varför skulle det vara jobbigt att ta upp ett svidande samtalsämne vid middagsbordet? Varför är vi så fruktansvärt jävla oärliga hela tiden? Bara sitter och om någon frågar hur vi mår, så säger vi på vår höjd att det är "sådär", men vägrar gå in på saken närmare.

Jag kan prata om hur jag mår med mina vänner, de är bäst i hela världen. Men jag har så jävla svårt för att sätta fingret på vad det är som känns konstigt, och undviker därför att diskutera det. Och så har jag så jävla lätt för att skriva. Orden bara kräks ur fingrarna på mig och därför älskar jag att bygga meningar såhär, på en blogg, istället för att ta upp det vid middagsbordet.

Idag tänkte jag cykla förbi universitetet, titta på när Johanna kör dart och sedan cykla till stan. Hinner kanske se LiTHe Blås, annars fortsätter jag direkt till länsmuseet där det hålls humanistdagar.

Det är fint väder idag! Precis som tanterna hade berättat för Johanna. Är skitsugen på godis och chips och jag har det hemma, så det är bara för mig att äta när jag helst känner för det. Så himla lyckad dag bara, innan den ens har börjat. Allt måste bero på att jag drog in madrassen på Sofias rum och sov där inatt, riktigt jävla gott sov jag. 

Snart kommer missnöjda känslor och liknande skit, men inte än, inte idag!

s e n t i m e n t a l

Tänker på när jag flyttade hit, till Ryd. När jag var på fest hos en tjej som jag tror heter Elin, och knöt mina första kontakter i Linköping. Det var inte Elin jag knöt kontakt med, för då hade jag förhoppningsvis vetat med säkerhet att hon heter Elin, utan jag tänker mest på Joline och Stina. Jag minns det ögonblicket så otroligt väl, och börjar sakna någonting som inte ens har försvunnit ifrån mig.

Vi stod på Elins uteplats och Sofia berättar för mig att hon lovat Joline och Stina sovplatser hos oss efter München Hoben. Jag tänker "här börjar mitt nya liv med nya människor på nya platser" och blir naturligtvis överlycklig av att lära känna en människa som faktiskt heter Joline (favoritnamn, favoritlåt etc.). Och vi konstaterade att Stina var lik Veronica Maggio och jag blev så glad över att inse att jag kommer lära känna dessa två människor. 

Och så tänker jag på när vi hade varit på Kravalletten och satt på McDonald's efteråt och jag lyssnade på Lisa och tänkte att "vi tänker nog rätt så lika om saker", och veckan efter sover hon hos oss och vi tittar på The Boat that Rocked och så kommer det fram att hon lyssnar på Rolling Stones och jag fortsätter att tänka "vi tänker nog rätt så lika om saker". Sen flyttar hon in hit och jag kan fortfarande ha svårt att förstå vilken tur jag haft.

Jag tänker på att jag snart har bott här i två år, att allt ser likadant ut samtidigt som allt är annorlunda. Ingenting kommer någonsin bli som de två första veckorna igen, aldrig. Men jag har kvar alla människor, även om de bor i Norrköping eller Dals Långed, alla finns kvar. Och om inte alla hade funnits kvar så hade jag förmodligen inte orkat med allt som förändrats. 

Men allt började med Joline och Stina.

Fick drömsommarjobbet! På Försvarsmuseet i Boden, så himla fantastiskt. Vill ju jobba på museum när jag blir stor, så är jätteglad över detta. Försvarsmuseet också, kan det bli bättre än såhär? Om man räknar bort Nationalmuseum, Naturhistoriska och Moderna då, men de fanns liksom inte riktigt med på kartan.

Detta blir naturligtvis ännu bättre eftersom jag bara kommer jobba i juli. Så skönt att vara ledig också!!! Kan nu sluta oroa mig för sommaren och börja LÄNGTA istället. PLUS kommer vara i Boden under O-ringen vilket är underbart.

Tack för detta livet, det var jag värd!