Hej friends. I onsdags trodde jag att diskursanalysen skulle bli min död, men i nuläget har jag faktiskt snart fått ihop 5 av max 8 sidor, vilket är rätt så förjävla BRA.

Nu lyssnar pappa på en skiva från källaren, samt en annan skiva från datorn. SERIÖST pappa, jag vet att du vill klämma in så mycket musik som möjligt på din lediga tid, men två skivor samtidigt? No.

Var blå i fredags. Hade roligt i fredags. Vill ha roligt jämt. 

Haha nej. Trivdes inte alls med brstrm. Vi byter tillbaka.

Nu tappar jag nog allting. Hej då, allting. 

Tänker byta från moabrostrom till bara brstrm, lika bra. Tror inte att någon kikar in här så ofta ändå, men byter hur som helst om några dagar, så ni har chansen att följa mina små meningar om ni nu skulle vilja.

Så när ni märker att det inte går att komma hit längre vet ni varför och vad ni ska skriva istället.

Sofia, hon är min bästa. Jag skulle inte komma långt utan henne, det är då ett som är hugget i sten.

Nu bryr jag mig för mycket saker och ting som jag borde lägga bakom mig. Saker och ting. Ett sådant diffust begrepp. Men jag älskar Norrbotten på det viset att jag inte behöver ta några konsekvenser eller vara i närheten av ”saker och ting” som får mig ur balans. Samtidigt som det som faktiskt kan hjälpa mig upp igen finns hemma i Östergötland. Det blir så fel då, när jag rubbas av samma saker som jag byggs upp av. Eller i alla fall nästan. Norrbotten isolerar mig, på gott och ont, och jag behöver nog det lika mycket som jag går sönder av det.

En paradoxal stämning i hela hjärtat. Jag känner mig hungrig och mätt på samma gång. Fast mest hungrig.