Alltså... mycket känns skit. Trots det har jag haft roliga stunder den här helgen och det vill jag tacka för. Jag har bland annat festat inpå morgonkvisten två dagar i rad, samt känt mig död två dagar i rad men när ens vänner bara är i Linköping på begränsad tid över sommaren så måste man ju passa på.

Vet förresten inte hur det känns med hösten. Ena stunden längtar jag som fan, och så frågar jag mig själv ifall jag verkligen vill börja studera ett kandidatprogram nu. Vill jag det??? Är det värt att pröva??? Vad händer???

Har panik. Vill ju göra allting på samma gång. ÖÖÖÖÖHHHHH!!!!!!!