Jag hatar Kumla, men ack så skönt att vara här ändå. Skönt att få äta så mycket mat utan att behöva laga och betala det själv, skönt att återgå till min tonårsroll och beodra mamma att göra saker åt mig, och faktiskt: skönt att slippa Linköping ett tag.

Jag älskar Linköping, men vi behöver en PAUS. Det är mycket som virvlar runt där hemma, och sådant tär på krafterna. Så nu ska jag bara ligga på golvet och skratta åt alla interna grejer jag och min syster hittar på, inte tänka på något annat, och sedan återvända hem till Östergötland helt redo för ett nytt år osv.