Jag fick Vi barn från Bahnhof Zoo i julklapp och jag, mamma och pappa tittade på den en kväll. Jag och pappa har pratat om den länge och varit sugna på att se den, mest för Bowies musikmedverkan, men också för allmänt intresse av Berlin och misär.. hehe.

Jag har aldrig varit så avskräckt och RÄDD för knark som jag var efter jag såg den filmen, och fortfarande är. Samtidigt som, precis som Joline sa, allt är så vackert. Staden, språket, musiken, skådespelarna... så himla fint. Men så himla vidrigt.