Släpper lös hat-känslor med Stina. Människor alltså, att de kan vara så fantastiskt jävla underbara, men samtidigt så puckade. Förstår inte.

Jag saknar Stina. Och andra underbara från Linköping. Men det känns okej nu, för jag vet att de finns kvar när jag kommer tillbaka. Dessutom är Berlin fint, och jag har det bra. Igår var det Scandinavian Meetingpoint på galleriet som Sofia praktiserar på och jag fick prata med många trevliga människor. Och dricka öl för 1 euro.

Men. Är lite ledsen att jag missar alla vårens kravaller och fester. Fast det gör egentligen inte så mycket eftersom jag har kul här också. Jag får ju faktiskt uppleva en massa nya saker här, och inte bara samma gamla vanliga. På lördag, exempelvis, när STiG och resten av universitetets festprissar är på VSR, så kommer jag dansa på Astra Kulturhaus. Utan ovve och utan människor att undvika: tjoho!