Läste en artikel av Alexandra Zazzi där hon skriver om matprogram och deras juryer, som lider brist på kvinnor. Det kändes skönt att Zazzi tog en ståndpunkt och tyckte till - om verkligheten. Det som inte kändes skönt var alla otroligt korkade kommentarer.

Slår vad om att alla som kommenterat emot Zazzi är män. Män som inte förstått patriarkatet eller meningen av kvotering. Någon kommenterade att alla bra kockar nu är män, och därför är de bäst lämpade i juryn. Varför den här personen nu tror att de bästa kockarna är män är ju ett glasklart bevis på att kvinnor inte får samma chanser och samma plats. DET SÄGER VÄL SIGSJÄLVT att det nu inte bara råkar vara så att alla bra kockar är män? Tror ni på riktigt att flera män bara slumpmässigt råkade bli bättre på matlagning än kvinnor, och att det är därför de valdes in i juryn? Ni är blinda.

Kvotering behövs, även om jag verkligen önskade att det inte gjorde det. Om vi lyckas nå ett jämställt samhälle efter år av kvotering så tar vi bort den, men än så länge har vi långt kvar.

Bevis på detta: kommentarer (av män?) som säger åt Zazzi (kvinna) vad hon ska göra och vad hon ska tycka. Och att det inte finns lika många bra kvinnliga kockar, eller i alla fall inte så många kvinnor som är duktiga på att ta för sig. För det är det männen gör? De blev nog inte alls tillfrågade, nej de armbågade sig naturligtvis fram till juryplatsen.

Tror ni det på riktigt?

Jag fick Vi barn från Bahnhof Zoo i julklapp och jag, mamma och pappa tittade på den en kväll. Jag och pappa har pratat om den länge och varit sugna på att se den, mest för Bowies musikmedverkan, men också för allmänt intresse av Berlin och misär.. hehe.

Jag har aldrig varit så avskräckt och RÄDD för knark som jag var efter jag såg den filmen, och fortfarande är. Samtidigt som, precis som Joline sa, allt är så vackert. Staden, språket, musiken, skådespelarna... så himla fint. Men så himla vidrigt.

Kvällslyssnar alltså på Double Fantasy och måste tillkännagiva...

Jag vet att jag verkligen INTE borde säga detta. För jag vill uppmuntra ALLA kvinnors kreativitet och konstnärliga anda och allt det där. Och jag hatar när ett par ägnar sig åt konst och mannen får all uppmärksamhet, all uppskattning och hyllning medan kvinnan blir hatad och sågad. Detta för att hon hela tiden jämförs med mannen, och vi alltid förutsätter att mannen är bäst osv.

Men alltså, det jag verkligen INTE borde säga men ändå säger: JAG HAR SÅ HIMLA SVÅRT FÖR YOKOS MEDVERKAN I DOUBLE FANTASY. Jag tycker inte det är bra, inte någonstans, jag tycker det är jobbigt att lyssna på. 

Fast!!! Med detta sagt menar jag absolut inte att jag tycker att hon borde hållit käft, för det borde hon INTE ha gjort. Det var bra att hon tog för sig, att hon uttryckte sig och inte lät sig stoppas av allt hat som kastades mot henne. Hon är häftig på det sättet, och jag respekterar henne. Dock föredrar jag John, och det är pga MUSIKEN, inte pga KÖNET (vet att ni inte vill tro mig feminister out there, men alltså, hade SÅ GÄRNA älskat Yoko mer än John... but I can't).

Och kommer ändå alltid vara team Cynthia.

Så trött på det mesta. GE MIG BILJETTEN TILL LIVET, KARIN BOYE.

Hej friends. I onsdags trodde jag att diskursanalysen skulle bli min död, men i nuläget har jag faktiskt snart fått ihop 5 av max 8 sidor, vilket är rätt så förjävla BRA.

Nu lyssnar pappa på en skiva från källaren, samt en annan skiva från datorn. SERIÖST pappa, jag vet att du vill klämma in så mycket musik som möjligt på din lediga tid, men två skivor samtidigt? No.

Var blå i fredags. Hade roligt i fredags. Vill ha roligt jämt. 

Haha nej. Trivdes inte alls med brstrm. Vi byter tillbaka.