tisdag 3 maj 2016

Berlin var förresten underbart. Helt som väntat. Johan bodde i världens fetaste jävla lägenhet (eller alltså, nu kanske jag överdriver, men den var riktigt nice!) i finaste finaste Kreuzberg. Supernära Kottbusser Tor där de dessutom har öppnat ett Burgermeister inomhus.

Det var första maj och jag och Sofia bestämde där och då att vi alltid ska vara i Berlin första maj. Så festligt! Vi gick bara runt och varvade mojitos med alla möjliga sorters street food. Och öl. Varannat stånd sålde drinkar och band spelade på scener och i Görlitzer park låg vi i gräset och lyssnade på några sköna peeps som jammade loss i solen och värmen. Gatufest i dess mest fantastiska form. I alla fall tills vi gick hem, vet inte hur det gick med demonstrationerna och kaoset som blir senare. Men men!!!!!!!!!!! Vi hade det helt amazing i alla fall!!!!!!!

Och vi har ätit curry wurst och döner och tacos (OH LORD IN HEAVEN DET VAR DEN MEST FANTASTISKA TACON JAG STOPPAT I MUNNEN EVER NÅNSIN) och pommes och pizza och majskolvar och chips och gud vet vad.

<3 Är så himla glad över att jag fick dela allt detta med Sofia, min finaste själsfrände och Tysklandskompanjon <3



Mm, jag älskar ju Tyskland och förstår aldrig riktigt varför jag gång på gång lämnar det landet när det inte har känts rätt en enda gång. Oh well. Livet är långt.

måndag 2 maj 2016

----------------EFTERSOM JAG UNDVIKER KONFLIKER MED IDIOTER PÅ INTERNET SKRIVER JAG INTE DIREKT TILL DEM I KOMMENTARSFÄLTEN UTAN TAR UT MIN FRUSTRATION HÄR ISTÄLLET----------------

Det är så jävla frustrerande att följa NME på Facebook. Mest för allt klagande på Taylor Swift, men också för allt hyllande av gamla gubbar. Grejen är att de här små pojkarna som tror de är så alternativa och indie som VERKLIGEN HATAR Taylor, de säger att NME-följarna inte vill läsa om Taylor för att Taylor är skit och kommersiell och NME-följare vill läsa om indie. INDIE INDIE INDIE INDIE. Men på riktigt, hur jävla indie är Rolling Stones? Hur alternativt är det att lyssna på Oasis?

MEN, om det nu är så. Att det finns en objektiv sanning för vad bra musik och dålig musik är. Att det som räknas som "riktig musik" bara kan skrivas av män (veeeet att det inte är så ni skulle uttrycka er Taylor-haters men det är precis det ni säger!) och inte får tyckas om av tonårstjejer. Om det nu är så. Kan vi vanliga dödliga som inte förstår oss på musik egentligen (läs: tjejer) få gilla lite både och? Kan vi inte få vilja läsa om både Morrissey och Taylor Swift? Kan vi inte få ha några guilty pleasures som vi egentligen inte skäms för men måste eftersom det inte är riktig musik? Kan ni haters inte bara scrolla förbi artikeln om hur Taylor skrev Blank Space, utan att kräkas ur er hur hennes musik inte kvalificerar in under "riktig musik" och sådan musik som NME ska hålla sig till.


Eller så inser ni bara att musik är subjektivt. Att vissa artister blir populära, andra inte. Att några attraherar en yngre publik, andra äldre. Att vissa skriver sin musik själva, vissa skriver ihop och andra gör ingenting annat än att sjunga. Eller spela gitarr. (Det där är roligt förresten, hur "riktig musik" ofta refererar till artister som skriver sin musik själv. Att det ofta är ett argument för att hata populära artister, eftersom "de inte skriver sin egen musik!!!". Orkar inte räkna upp alla exempel på hyllade gubbar som inte skriver ett skit själva, som snor musik eller haft turen att få spela ett instrument i ett britpop-band. SUCK!!!)

Det är ofta ganska jobbigt att hävda sin musikkunskap som tjej, och ännu svårare när jag älskar både Bob Dylan och Taylor Swift. För varje litet "snedsteg", dvs. varje gång jag pratar om Blank Space istället för Desolation Row, får jag mindre respekt. Men det är sådant jag slutat bry mig om, för jag älskar att älska Taylor, men såklart det stör mig. Hur kan jag ha en vinylsamling med dessa gubbklassiker och soulplattor och Jimi Hendrix-original tycka att Taylor Swift är helt amazing? Det GÅR JU INTE!!!!!!!!!!!!!!!



Mitt tips till er idioter:
- Eftersom ni skriver att NME bara är skit nu för tiden, sluta följ NME på sociala medier
- Tycker ni NME kan vara kul ibland, läs inte artiklarna ni inte bryr er om
- Tro inte att ni blir coolare av att hävda hur äkta indies ni är, ingen bryr sig
- Det är ganska paradoxalt att vara så beroende av att vara oberoende 



tisdag 26 april 2016

söndag 24 april 2016

Jag hatar att komma hem från roliga saker. Det är så förödande och jag är så fruktansvärt dålig på att hantera sådan ångest. "Jahapp. Vad ska jag göra nu då?" och så får jag panik över allt jag inte kommer på.

Det var ju så JÄVLA BRA i helgen. Och helgen dessförinnan. Men så kommer söndagen och jag åker hem till min lilla lägenhet där ingen annan än jag finns. Det handlar liksom lite om kontrasten. Nyss: umgicks med så många fantastiska och gjorde så himla roliga saker och så nu: hemma på 28 kvadrat helt ensam utan något kul på agendan.

Tips mottages gärna på enkla saker jag kan hitta på för att känna mig mindre tråkig och mindre ensam.

onsdag 20 april 2016

Detta. Är. Så. Viktigt.



"A culture in which older men are the bastions of good taste, the brave protectors of real music – while young women’s enthusiasm is dismissed as a sort of mass hysteria, blocking their ability to discern good from bad."


“'Every great band ever,' he conceded, 'has played for a predominantly young female audience, and that audience is appreciative and invested and willing to scream and dance with abandon. Which is the point of music.'”


<3 Alexandra Pollard <3

måndag 18 april 2016

Herregud vad jag älskar Meeko.

Och Sofia. Önskar att vi bodde ihop för jag mår alltid bättre när hon är omkring. Det var så förbaskat jäkla svårt att inte sätta sig i bilen med henne i söndags, när hon skulle köra hem till Örebro. Det enda som hindrade mig var väl att jag inte hade plånboken med mig och därför inte kunde ta mig hem till Linköping igen.

Men vi ses om mindre än två veckor, för vi ska till Berlin ihop. Hon och jag och vår bästa stad, önskar mig inte mycket mer i livet. Förutom Meeko då.


måndag 11 april 2016

Berg och snö är universums bästa kombination

Jag har varit i Val d'Isère och åkt skidor, och herregud vilket jävla ställe alltså. Det är något med franska alperna som gör att alla andra platser blir så himla minimala och obetydliga. Jag har haft fruktansvärda åk och jag har haft helt jävla underbara åk. Särskilt sista dagen, när dimman låg tjock över byn och vi hade noll hopp om bra åkning, men så glider kabinliften genom dimman och ovanför molnen är det soligare än någonsin. Så vi tog oss 3456 meter över havet och gled ner med solen i ansiktet och pudret under skidorna. Jävla poetisk jävla hobby en har alltså. Aldrig ska jag sluta åka skidor.

Sen var det slaskigt och puckligt också. Men det minns jag inte lika väl, taco lov.