Jag har varit i Val d'Isère och åkt skidor, och herregud vilket jävla ställe alltså. Det är något med franska alperna som gör att alla andra platser blir så himla minimala och obetydliga. Jag har haft fruktansvärda åk och jag har haft helt jävla underbara åk. Särskilt sista dagen, när dimman låg tjock över byn och vi hade noll hopp om bra åkning, men så glider kabinliften genom dimman och ovanför molnen är det soligare än någonsin. Så vi tog oss 3456 meter över havet och gled ner med solen i ansiktet och pudret under skidorna. Jävla poetisk jävla hobby en har alltså. Aldrig ska jag sluta åka skidor.
Sen var det slaskigt och puckligt också. Men det minns jag inte lika väl, taco lov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar