När det blivit mörkt i Berlin och affärerna har stängt, runt 22-snåret är nog den bästa tiden, så klär jag mig i det skönaste jag har och går en kvällspromenad. Jag går upp mot Kufürstendamm och går längs den stora paradgatan, förbi Chanel-, Burberry-, Louis Vuitton- och Armanibutikerna. Kikar in i skyltfönstren. Det är inga butiker jag längtar efter att få handla i, men det är ändå något speciellt med deras skyltfönster. Jag möter några människor, oftast i par, som gör samma sak. Som långsamt går längs gatan och kikar in i skyltningarna. 

Jag är inte klädd för den gatan eller de butikerna, nästan motsatsen, men det gör mig ingenting. Jag bryr mig inte så mycket om det, om hur jag ser ut på de här promenaderna. Jag bryr mig mest om att andas, tänka på fina saker, lyssna på musik och njuta av att jag bor ett stenkast ifrån detta. Att mina kvällspromenader är promenader längs Kufürstendamm. När allt är stängt, men det lyser från skyltfönstren. Det är ju något visst. Något som jag verkligen tycker om.