Angående Kolmårdens nya berg-och-dalbanesatsning

Först vill jag bara säga att jag inte har sådan stor koll på Kolmården och deras prioriteringar, satsningar, mål och så vidare. Jag tycker i regel att djurparker är något fel, då djur tas från sin ursprungliga, biologiska miljö, men har också sett just Kolmården som ett bättre exempel på djurpark än många andra.

Den lilla åsikten jag tänkte komma med idag rör dock deras nya satsning, nämligen en berg-och-dalbana. Det är många som blivit upprörda angående denna nya attraktion, då jag läst kommentarer på Facebook som menar att det är tråkigt att de försöker locka nya besökare, att de riktar bort fokus från djuren osv. En person tyckte att djurparker ska förbli djurparker, och nöjesparkerna får stå för berg-och-dalbanorna.

Jag tycker inte alls att en berg-och-dalbana är ett problem, så länge det inte försämrar tillvaron för djuren. Mats Höggren, som är zoologisk chef på Kolmården, berättar i en video att berg-och-dalbanan kommer byggas en bit ifrån de flesta djuranläggningarna, och att de grundligt kontrollerar djurens välmående innan, under och efter sådana här byggnadsprojekt.

Alltså: djuren skadas inte av denna satsning.

Varför är det då så viktigt att det inte ska finnas berg-och-dalbanor på en djurpark? Och för att förtydliga: det är en berg-och-dalbana, inte femton. Kolmården kommer inte bli en nöjespark. Jag förstår dock naturligtvis att de vill locka besökare av andra anledningar än att väcka ett djur-och naturintresse för fler människor, men jag tänker inte klandra dem. Det är vi som har skapat det här kapitalistiska samhället, så att Kolmården vill tjäna mer pengar är inget konstigt. Dessutom har de faktiskt en idé med denna berg-och-dalbana, och även om den byggs främst av vinster-för-chefen-skäl så kan den också fungera som ett lockbete för ointresserade människor att bry sig om djur och natur mer än innan. Jag tror att det kan komma positiva effekter ur denna satsning.

Att blanda djurpark med nöjespark är nog inte en bra idé, men att ha en berg-och-dalbana i en djurpark, som inte påverkar djurens välmående, gör parken roligare. Jag lockas i alla fall.

Jag går inte isär när jag går med dig

3

http://www.kultureliten.nu/vi-lar-oss-att-romantisera-det-destruktiva/
http://www.kultureliten.nu/den-felprogrammerade-kvinnan/
http://www.kultureliten.nu/valdtaktskultur-och-samtyckeslag/

Tre viktiga texter som på många plan förklarar varför jag, personligen, behöver vara feminist. Tack och hej!

Det tråkiga:

- Skolan är ganska svår. Är nervös inför seminariet, eftersom det är mitt första web-seminarium någonsin. Kommer alltså prata över Internet med klasskompisar och lärare jag aldrig har träffat, och det gör mig SKITNERVÖS.

- Ibland känns det ensamt, särskilt precis efter mamma och pappa åkte. Eller när vilket besök som helst har åkt. 

- Jag har ingen som helst träningsmotivation.

Det roliga:

- Det ÄR vår. Inte "börjar bli", utan är på riktigt. Vilket i vanliga fall skulle irritera mig utav bara satan, men mår bra av det i år. Trots allergi och klyschor.

- Jag kommer få skriva nästa tenta gratis i Luleå.

- Jag sover gott.

- Har några säsonger Seinfeld på datorn och mår hiskeligt bra av att plöja igenom ett par avsnitt innan jag somnar.

- Om 13 dagar får jag träffa Meeko och Malin! Och mamma och pappa också, vilket är jättebra, men ser mest fram emot Meeko och Malin. Det ska dessutom bli skönt att komma till Sverige och käka tacos och åka snöskoter, och att få längta lite efter Tyskland också. 

- Såg Viktor & the Blood förra veckan och det var så himla fint och bra. 

- Sprit, öl och vin är skitbilligt så jag blandar kahlua-drinkar every freaking saturday.

Imorgon har vi varit här i en månad. Jag har alltså klarat mig en månad, utan att seriöst övervägt att åka hem. Jag har mått dåligt, och saknat och hemlängtat och frågat mig själv vad jag egentligen gör här. Men jag har också mått bra och varit fruktansvärt glad över att jag är här. Det är rätt tidpunkt och det är rätt plats, även ifall jag trivs allra bäst i Linköping.

Nu är jag mest stolt över att jag varit här i en månad, för sist jag testade att flytta utomlands, då flög jag hem efter en månad. Det är lättare den här gången, tack och lov.

Och på måndag åker vi till Tropical Islands. Det ska bli så jävla kul.

Hjärtedagen

Om exakt en vecka är det alla hjärtans dag. Det slog mig nu, och jag har inte ägnat en tanke åt det innan. Tänker inte göra det efter det här inlägget heller.

Det som står inskrivet i min kalender den fjortonde februari är: "Internet". Ja, om en vecka får vi internet i lägenheten! Jag har inte ens funderat över om Sofia och Markus ska göra något speciellt, kanske för att jag inte bryr mig. Det enda jag bryr mig om angående alla hjärtans dag, är KraValentine. En universitetsfest på LiU som jag kommer missa. Men det är inget jag bryr mig om överdrivet, nej, bara lite mer än själva hjärtedagen.

Jag undrar om jag ska ha någon plan. Fast jag vill inte det, jag vill inte mata den där dagen med uppmärksamhet. Inte för att jag hatar den, eller jo lite, men inte för att jag känner mig ensam och bitter. Det jag hatar med den är konsumtionen, produktionen, materialismen. Och ja, jo, jag måste medge att det är lite för att jag inte tror på kärlek.

Missförstå mig inte nu. Jag är "All you need is love" all over. Det är min sanning, och jag vill make:a love, not war osv, men den kärlek som marknadsförs på alla hjärtans dag, den bojkottar jag.

Bli inte upprörda, alla kära och lyckliga där ute, för jag tror på er. Jag tror på er kärlek. Eller nej, inte alla, men många. Jag tror på Romeo och Julia och jag tror på mamma och pappa. Och på Sofia och Markus.

Så, om en vecka, vad ska jag hitta på? Förra året var jag på [hg], drack "forever alone" och pussade på Sofia:

Året innan det, 2012, var jag i Dublin med Lisa och Ida. Vi åt på restaurang med massa obekväma par och tyckte det var obekvämt:

Och 14 februari 2011 minns jag inte vad jag gjorde. Tror att jag och Sara åt choklad och tittade på Xavier Dolans filmer. 

Av alla dessa gånger har jag trivts och förmodligen kommer jag att göra det nästa fredag också. Jag kommer ju få internet! 

Släpper lös hat-känslor med Stina. Människor alltså, att de kan vara så fantastiskt jävla underbara, men samtidigt så puckade. Förstår inte.

Jag saknar Stina. Och andra underbara från Linköping. Men det känns okej nu, för jag vet att de finns kvar när jag kommer tillbaka. Dessutom är Berlin fint, och jag har det bra. Igår var det Scandinavian Meetingpoint på galleriet som Sofia praktiserar på och jag fick prata med många trevliga människor. Och dricka öl för 1 euro.

Men. Är lite ledsen att jag missar alla vårens kravaller och fester. Fast det gör egentligen inte så mycket eftersom jag har kul här också. Jag får ju faktiskt uppleva en massa nya saker här, och inte bara samma gamla vanliga. På lördag, exempelvis, när STiG och resten av universitetets festprissar är på VSR, så kommer jag dansa på Astra Kulturhaus. Utan ovve och utan människor att undvika: tjoho!