s e n t i m e n t a l

Tänker på när jag flyttade hit, till Ryd. När jag var på fest hos en tjej som jag tror heter Elin, och knöt mina första kontakter i Linköping. Det var inte Elin jag knöt kontakt med, för då hade jag förhoppningsvis vetat med säkerhet att hon heter Elin, utan jag tänker mest på Joline och Stina. Jag minns det ögonblicket så otroligt väl, och börjar sakna någonting som inte ens har försvunnit ifrån mig.

Vi stod på Elins uteplats och Sofia berättar för mig att hon lovat Joline och Stina sovplatser hos oss efter München Hoben. Jag tänker "här börjar mitt nya liv med nya människor på nya platser" och blir naturligtvis överlycklig av att lära känna en människa som faktiskt heter Joline (favoritnamn, favoritlåt etc.). Och vi konstaterade att Stina var lik Veronica Maggio och jag blev så glad över att inse att jag kommer lära känna dessa två människor. 

Och så tänker jag på när vi hade varit på Kravalletten och satt på McDonald's efteråt och jag lyssnade på Lisa och tänkte att "vi tänker nog rätt så lika om saker", och veckan efter sover hon hos oss och vi tittar på The Boat that Rocked och så kommer det fram att hon lyssnar på Rolling Stones och jag fortsätter att tänka "vi tänker nog rätt så lika om saker". Sen flyttar hon in hit och jag kan fortfarande ha svårt att förstå vilken tur jag haft.

Jag tänker på att jag snart har bott här i två år, att allt ser likadant ut samtidigt som allt är annorlunda. Ingenting kommer någonsin bli som de två första veckorna igen, aldrig. Men jag har kvar alla människor, även om de bor i Norrköping eller Dals Långed, alla finns kvar. Och om inte alla hade funnits kvar så hade jag förmodligen inte orkat med allt som förändrats. 

Men allt började med Joline och Stina.